Vaknade sent idag också och trollade med mina mediciner än en gång, och förvånades även denna gång över att jag fick ihop schemat med dem, haha! Det funkar ju faktiskt ganska bra. Det enda jag märker är ett förfärligt magknip när antibiotikan tar varenda tarmbakterie och slukar dem som om de också vore fiender. Hoppas jag slipper tabletterna snart för jag har svårt att pricka in min yoghurt med levande yoghurtkultur på rätt ställe för att återställa balansen. Men imorgon hoppas jag att doktorn sätter ut dem. Jag ska ju dessutom på fest i helgen och vill inte äta antibiotika när jag dricker alkohol...Även om det är en myt att antibiotika och alkohol inte bör kombineras så sitter det kvar i mitt huvud att det är så. Vill INTE.
Idag var dagen då kylskåpet började gapa tomt efter julen. Man KAN inte leva på oliver och senap hur länge som helst. Så....skulle min bil starta efter 10 dagars stillastående mitt i smällkalla vintern? Min vän Annelie ringde som räddaren i nöden och erbjöd sig att följa med mig och handla...Men jag ville ju veta om bilen skulle svika mig eller inte. Måste ju ändå testa om den skulle kunna tänka sig att ställa upp och starta. Satte på mig vartenda plagg jag hade i garderoben så jag knappt kunde böja knäna när jag gick nerför min halvt igensnöade trappa...Bilen såg ut som ett frysskåp där den stod i bistra minus 15 grader, och verkade inte ha använts på hela vintern. Satte nyckeln i låset. Först ville inte låset...men så!! Satte nyckeln i tändningslåset och förväntade mig ett trött morrande och så inget...Men se på sjutton!!! ETT MIRAKEL! Bilen startade! Hur fanken gick det till? Den där bilen verkar lika seg som jag...ont blod (haha!) förgås inte så lätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar