...men ibland måste även såna känslor få ges utrymme. Lovar mig själv, efter att ha läst mitt eget blogginlägg idag, att imorgon ska det präglas av glädje, framtidstro och livslust. Jag är ju trots allt väldigt positiv... Men samtidigt ursäktar jag mig med att bloggen dels tillkommit för att just ta upp allt runt mig och min sjukdom. Och dels har jag i mina sista inlägg beskrivit en mycket allvarlig och akut situation som inte finns där varje dag. Hur skulle jag ha kunnat beskriva det inträffade i mer positiva ordalag?
Nåja, imorgon...då ska jag boka hotell och fixa och trixa för att åka iväg till kära vänner för lite fest och mat och dans...äter ju min antibiotika så jag har min medicinska sköld runt mig. Den borde skydda mig mot de värsta farorna. Då talar jag om baskilusker och inte om män jag kanske, eventuellt stöter ihop med på krogen ;)
Tjingeling!
klart du får va negativ å deppig när andan faller på, bara det inte blir en vana, men risken är nog minimal ;) För varje dag som går så kommer du onekligen närmare att bli frisk, oavsätt om det är på kort eller lång sikt. Kram påre.
SvaraRaderaTack Rickard! Ja, så tror jag själv att det blir....till sommaren ska vi gå på Grönan och jag ska kleta ner dig med sockervadd och skrämma ihjäl dig i spökhuset. ;)
SvaraRadera