Nu är datum spikat för donation

Vid lunchtid ringde de från Huddinge idag...Nu är datum spikade för nästan samtliga behandlingar på Huddinge sjukhus.

1 mars - insättning av cvk (åker hem samma dag)

11 mars - inläggning på avdelning, förbehandling (strålning och cellgifter)

18 mars - benmärgstransplantationen (en påse med benmärg som går in på en halvtimme)

2 veckor därefter då benmärgen ska hitta in i skelettets hålrum för att börja producera nya blodkroppar. En tid då jag är mycket infektionskänslig och sårbar och isoleras. Därefter ska mina värden långsamt börja förbättras.

Sååå förmodligen kommer jag tillbringa mars, april och maj i Stockholm i år. Första 5 veckorna på sjukhuset och resterande tid på Ronald McDonaldshuset, som är ett patienthotell. Hade jag bott i Stockholm hade jag fått åka hem istället, men p g a avståndet så vill man ha mig kvar för

bl a provtagningar och för att hålla koll på mig så inget händer. På hotellet har jag eget fint rum med flera sängar, så jag får ha gäster och nattgäster som jag vill. Jag lagar min egen mat och tvättar och pysslar som i mitt eget hem. Jag får röra mig utomhus och även åka till vänner på besök, bara de är friska. Det ska nog gå bra det här.

Återigen försäkrar mig sköterskan om att jag förmodligen kommer att glida igenom allt utan större besvär och att jag kommer bli helt frisk. Hon låter så säker så jag kan gärna inte tro nåt annat. Jag vet ju också att man inte får lämna felaktig information till patienter eller utelämna något, så jag litar fullständigt på vad hon säger.

Lägger på luren och funderar en liten stund...förberedelser för att lämna mitt hem så länge, känner efter vad jag känner...lite oro. Funderar igen...oron är borta. Nåt fel är det på mig för jag borde oroas eller åtminstone tycka att allt är jobbigt, men icke. Som sagt - perioden mellan första mars och slutet av maj sätter jag en parentes ikring. Därefter ska jag återgå till att leva. Endast positiva lärdomar och insikter ska få fylla mig och lära mig ödmjukhet inför livet. Listan med "oväsentligheter" ska bli lång, och jag ska ha lärt mig vad som är viktigt och inte. Det viktigaste vi har är ändå våra relationer, inte prylar och karriär. Att få vara frisk och njuta även av det lilla...