Så underbart stilla och vit min vintervärld utanför fönstret är. Står förundrat och betraktar den värld som naturen själv åstadkommit utan människans inflytande och påverkan. Vittvitt och den starkt konstrasterande svarta konturen av grenar som bär upp det vita...Ser en orre som verkar har förirrat sig en aning. Viken, där båtar i somras rörde sig i ett till synes oplanerat sicksackande, är nu helt täckt av bländande vit snö. Den sommargröna horisonten av granskog saknar nu färgpigment och skiftar i gråsvarta toner. Spåren i snön efter haren som skrapat och sökt efter mat, skuttat vidare och efterlämnat sitt oregelbundna förvillande mönster av små hartassar...Så vackert...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar