Idag lämnade jag i vanlig ordning blod för analys av mina värden på Hematologmottagningen hos sköterskan Kerstin. Hon informerade mig om att Professor Per Ljungman försökt ringa mig utan att nå mig. Orsaken var att man sett att mina värden stadigt gått neråt, och ev kunde det betyda att cellerna från donatorn ändå inte etablerat sig som de borde. Det som talade mot det var att 99,9% av cellerna i mitt blod var donatorns, samt att behandling med Mabthera kan ge bieffekten sänkta värden ett tag innan det vänder igen. Men för att utesluta att benmärgen säckat ihop, ville man göra ett benmärgsprov. HUVVA!!!!!!! Jag gjorde som jag alltid gör när jag får panik - RESTE MIG UPP FÖR ATT GÅ HEEEEEEM!!!! Sköterskan försökte lugna mig och förklarade att man inte trodde att benmärgen gett upp, utan att mina värden hade andra orsaker. Men hur som helst hade man planerat in provtagningen redan samma dag...men jag är som jag är och vägrade om jag inte fick bli sövd eller halvsövd med minst ett slag av wookpannan i hövvö. Sen gick jag därifrån...stönig som en röd liten gris ;)
Senare ringde Per Ljungman och förklarade att dagens värden var bättre. Mina värden hade vänt upp igen!!! Samtidigt upplyste han mig om att det är standard att ta benmärgsprov efter 3 månader, så man ville ta provet ändå. "Inte utan att jag sover" svarade den lilla röda grisen med de röda hornen och skräcken lysande i de små röda ögonen.
En halvtimme senare ringde sköterskan. Jodå, hon hade ringt Karlstad och Hematologen där, och fått info om vilken premedicinering jag fått vid senaste benmärgsprovet i Karlstad. Jag skulle få samma här i Huddinge eftersom det funkat. Jag blev så glad när man tagit min rädsla på allvar. Jag fick en tid för provet satt till 11.30 nästa tisdag. Visst är jag lite rädd. Små röda grisar ÄÄÄR rädda annars skulle de inte vara små röda grisar. Men jag fixar det bara jag slipper vara vaken och slipper smärtan.
Sen hade jag huvudvärk resten av dan när spänningen släppte.
För övrigt så upplever jag det som att illamåendet är mindre påtagligt och att matlusten börjar komma tillbaka. Numer äter jag och längtar både efter godis...och godis...och sött. Annars längtar jag mest efter godis.
Info: Mitt hår har börjat skifta lite i färg och nu ser jag även svarta hårstrån i det blonda....Tänk om jag blir randig!!!!! Ser en zebra framför mig...Hej tjolahopp!!
Tjingeling för nu orkar jag inte skriva mer :)
Även om dina värden inte är riktigt bra så var det ju skönt det började vända igen till det bättre.
SvaraRaderaJag får ett litet leende på läpparna när jag läser igenom det du skrivit..*s*. Du har en fin humor upp i allt som hänt och händer. Tur du har den för det hjälper ju till i allt omkring dig. Det lever du länge på.
Skönt du fått tillbaka aptiten på både mat och godis..och godis är gott..även om det är ett fördärv ibland också..*s*.
Ha en humoristisk och trevlig helg nu och varma vindars kramar från din vän
monzi