Nästa vecka åker jag hem!!

...om inget mer i min biverkningsfulla och komplikationsfyllda rehabiliteringstid inträffar. Det har det väl redan gjort i och för sig. Sista veckan har jag fått små elaka blåsor i hela munnen som gjort det omöjligt att borsta tänderna utan att blodet och tårarna sprutat. Inte har jag kunnat äta heller utan att gråta en skvätt...så äter gör jag inte heller. Bara dricker. Men snälla tandläkaren skrev ut Kåvepenin och ett antiseptisk munskölj. Så då har man väl gått ner några kg igen imorgon när man ställer sig på vågen. Då blir det tal om näringsdryck igen...undrar hur jag ska slingra mig nu då...?

Sen undrar ni säkert hur det gick med benmärgsprovet...Ärligt, jag vet inte. Det lätta narkosmedlet jag fick har den effekten att man tappar minnet med (jag som redan har så dåligt minne) så jag vet inte om jag var färdig eller om jag bara stönade mig...igen. Det jag minns är att läkaren stack mig med en spruta (bedövningsmedel) och att det gjorde ont och att jag protesterade mot att hon inte kunde vänta tills jag sov som man LOVAT. Frågade efter morfinet, men det skulle jag inte få. Sen sprutade de in lite narkosmedel men jag var klarvaken...tror jag. Jag har nåt diffust minne av att jag ställde mig upp och vägrade fortsätta. Sen minns jag inget mer förrän jag låg i ett annat rum på den säng man tänkt ta provet i. Jag har en liten plåsterlapp på höftbenet men inte ont som jag brukar...så jag misstänker att de avbrutit. De får stå sitt kast i så fall, för de lovade att göra precis som i Karlstad men följde inte uppgörelsen med en livrädd patient. Dåligt.

Nåja, jag lär väl få veta imorgon när det är sedvanlig provtagning igen.

För övrigt så har alla värden noramliserats igen, och det börjar kännas bättre i munnen.

Nu in i duschen och sen sova! (Usch vad jag ljuger. Somnar nog efter kl 1)

Tjingeling!!