
Nu börjar det blir rörigt och svårt att hålla isär allt som händer och sker. Mycket biverkningar på biverkningarna och hävningar med olika medikamenter hit och dit...och det kan man inte göra för då händer det eller det...men i det stora hela går allt bra.
Måndagen bestod av andra och sista dosen Sendoxan (starka cellgiftet). Samtidigt skulle ATG gå till kl 22:00. Därefter dropp hela natten för att skona njurar och lever, blodtrycksmätning, pulskontroller. suturation, temp och blodprover....bla bla bla...Detta innebar med andra ord att jag legat hela senaste dygnet fjättrad vid dropp. Men tålig som jag är har jag fogat mig och hittat saker att förströ mig med. Jag har virkat lite på min tröja, suttit vid datorn, pratat i telefon, sett på tv o s v. Men jag har samtidigt märkt att det förebyggande arbetet har gjort mig lugn. Det har känts bra att man "motat Olle i grind" istället för att invänta biverkningarna. Jag har vetat att lever, njurar och hjärtat mått bra hela tiden. Vad finns då att oroa sig för? Lite krångel och biverkningar står alla ut med. Att samla på sig vätska är ok, om man vet att man får vätskedrivande förebyggande. Att kortisonet gör att blodsockret stiger för mycket, gör inget när man vet att de ger insulin för att sänka det. Jag har också gillat deras sätt att tillföra kortisonet på. Man har gett mig det i droppform i natriumklorid som går in på en timme två gånger på fm. Detta har lett till att jag sluppit både darrningar, att bli speedad och besvär från magen.
Nåja, natten till idag var inget vidare. Vätskedrivning ger toalettbesök varje halvtimme, byte av dropp 4 gånger mellan 00:00 och 06:00 ger ingen ro och sömn. Sov kanske 1-2 timmar på hela natten. Till på köpet skulle jag upp och strålas på Radiumhemmet. Ville inte och orkade inte men hasade mig iväg ändå. Det gick bra. Tror jag sov mig igenom strålningen. Tillbaka och sov hela förmiddagen. Sen har em gått i gammal anda. Mår ganska gott är lugn och glad men aningen tröttare än jag brukar. Jag är väl lite svullen då kroppen har en förmåga att lagra vätska nu men det åker snart ut. Fick lite utslag på bålen men de har under dagen gått tillbaka.
Nu väntar jag på att ATG ska ta slut så jag tillfälligt blir frikopplad för dusch och eventuellt en promenad ute om personalen vill och kan. Sen sova mellan alla byten av dropp, toabesök och provtagningar till kl 06:00 igen för nästa strålning. Bara stå ut. Snart är det över. På torsdag får jag benmärgen....spännande...
Tur jag har min vän som ringer och gör mig glad ibland. Betyder mycket nu i allt som sker...
Tjingeling!!
Följer din intensiva resa som du verkar klara av med bravur du starka kvinna..och med hjälp av din pojkvän som stöttar dig..tänk vad kärleken kan göra med en kropp för att hjälpa till när det känns svårt..
SvaraRaderaDu får ha det så gott du kan och tankarna finns hos dig ska du veta..fast jag aldrig träffat dig live nån gång så känns du nära mig ändå för mig.
Läkande kramar
monzi
Gumman tänker på dig som bara den
SvaraRaderaHoppas du trots omständigheterna mår okej
Skickar massor med energi i din riktning och hoppas du snart ska vara såpass piggelin att du kan komma med mig och vovven ut i härliga vårvädret på en liten stilla försiktig prommenad med kanske ett glassätarestopp
KRAMAR i stora lass från Sumpanstumpan RP