Allt går så bra, och våren är på gång...

Idag påbörjar jag dag fyra av samtliga åtta på min behandling. Hittills har allt gått bra. Jag har fått det milda cellgiftet Fludara i två dagar, så nu avslutas det. Jag har fått ATG (på kanin) en dag av fem. Idag startar dag ett av två med cellgiftet Sendoxan, det starka cellgiftet. Det kan ge mig biverkningar i form av illamående, men jag kommer få motgift mot det. Hoppas jag slipper, men gör jag inte det så får det väl gå ändå. Jag är ju van vid illamående eftersom jag kan ligga med svår migrän i 36 timmar ibland. Det klarar jag. Det har också hänt att Sendoxan visat på viss hjärtpåverkan, men det har bara uppmärksammats på en på miljonen. Men för säkerhets skull tar man EKG före och efter ett tag.

Nu sitter jag här med två dropp som har en skyddande effekt på urinblåsa och andra inre organ. Sen drar man igång ATG och Sendoxan igen. Samma som igår - jag blir "frisläppt" kl 22. Jag har förberett mig på morgonen genom att duscha så det är klart och jag har varit ute och promenerat en stund så jag fått lite luft och fått upp pulsen och vädrat mina lungor. Jag försöker sitta upp så mycket jag kan.

När det gäller min psykiska status så känner jag mig fortfarande lugn och glad och känner ingen störra oro. Lite oro finns naturligtvis men fanns det ingen alls så vore jag onormal. Det visar sig i form av mina extraslag på hjärtat. Inre stress. Min fysiska status är fortfarande god. Känner mig fullt frisk. Mina njurvärden och levervärden är än så länge normala. Så allt gott än så länge. :)

Så vill jag hälsa mina underbara läkare Björn, Mattias och Ingmar i Karlstad. Även mina fina sköterskor på mottagningen där. Jag tänker på er och saknar er för ni fick mig alltid att känna mig trygg.

Vill också hälsa till mina barn och säga att allt känns bra och att ni inte ska bekymra er. Jag har det bra här och är så kollad. Ring om ni vill. Jag älskar er båda och tänker på er hela tiden. Kram på er!!

Igår skulle jag få ha min pojkvän hos mig över natten...så blev han förkyld och jag fick feber. Typiskt. Men vi fixar det. Vill man så kan man och plötsligt hittar man en lucka när man kan få till det och träffas. Det ordnar sig det med. Vi har ju telefon och msn. Relationen känns stabil så såna här motgångar klarar vi nog. Kram på dig min vän!

Nu ska jag återgå till Facebook och chatten samtidigt som man ger mig kortison intravenöst.

Kram, kram!

Tjingeling!!