Ta mig härifrån...

Åh så skönt! Äntligen en lugn dag utan en massa konstigheter. Jag mår bra och ska faktiskt gå ut och gå en liten sväng om en stund, för nu känner jag mig mer stadig på benen. Det blir säkert bara en liten tur runt sjukhusområdet via de färdigasfalterade gångvägarna. Önskar bara att jag haft nån som ville göra mig sällskap och som kanske kunde ta mig med förbi McDonalds drive-in för lite kaffe och en bulle eller nåt. Det skulle varit trevligt.

Idag har mina värden i det närmaste normaliserats. Vätskan är borta ur lungor och inre organ och jag har minskat 3 kg på 2 dagar p g a vätskedrivande. Idag har man hittat mina glasögon också som varit borta så länge, så nu ser jag också. Halleluja!!!

Jag skulle ha betalat mina räkningar idag men si då ville inte Försäkringskassan alls. För första gången har man inte gjort månadens utbetalning. Så där fick jag trixa lite med FK och läkarintyg. Sånt ville jag ju inte tänka på just nu, men ibland får man tänka på annat än det är läge att tänka på. Bara hoppas att det löser sig utan för mycket problem.

Min dotter och jag har talat ut idag om mitt akuta läge förra veckan, och det behövde nog både hon och jag. Min son meddelade också att han ville komma och hälsa på så fort han får när jag är på patienthotellet och det ser jag fram emot. Vi kan behöva sitta och prata om allt och närma oss varandra ordentligt. Speciellt nu efter det som hänt.

Sen har telefonen gått varm, och det har varit roligt. Några har planerat att besöka mig snart för promenader, glassätning och lite mys. Jag blir så glad av att se att man faktiskt vill träffa mig och ser fram emot att få göra nåt annat ett tag. Det blir lite trist att bara sitta här...

Nä lite promenadplanering!

Tjingeling!

Först togs livet ifrån mig...men jag fick en andra chans...

Oj...vad hände?? Jag har inte skrivit något sen den 16 mars, för då försvann livet några dagar för mig.

Jag var nästan klar med all förbehandling som är nödvändig för att kunna ta emot de nya stamcellerna, när det ofattbara hände som jag fortfarande inte fått grepp om...varken mentalt eller intellektuellt. Jag hade förberett mig för sista strålbehandlingen och satt i taxin till Radiumhemmet tidigt på morgonen. Sov nästan hela vägen dit. Väl framme kände jag mig väldigt trött och matt och ville bara sova. Personalen bäddade ner mig i väntan på att man skulle vara klara med förberedelserna för strålningen. Slutligen fick jag lägga mig på britsen och man började ställa in alla instrument. Helt plötsligt, utan förvarning fick jag våldsamma feberfrossbrytningar.....sedan vet jag inget mer förrän jag flera dagar senare vaknade upp på IVA. Den första jag såg var min dotter...och jag förstod att jag var illa däran när man kallat dit henne. Sov mesta tiden men under min vakna tid hade jag fruktansvärda smärtor i hela kroppen. Jag kunde inte lyfta ett finger utan att det gjorde hemskt ont. Jag fick inte äta och dricka som jag ville då jag hade vätska i lungor och övriga kroppen. Man försökte höja mitt blodtryck genom att tillföra vätska och blod. Jag hade organpåverkan och det såg inte alls bra ut.

Jag vet väldigt lite om vad som egentligen hände, men så efter kanske en vecka var jag åter på min avdelning. Jag vet inte när och hur jag kom hit...men jag fick veta att jag fått en akut blodförgiftning och att orsaken ev kan ha varit stenar i gallgångarna. Jag fick också veta att jag inte genomgått en fullständig förbehandling, men att man ansett att det räckt. Så jag hade fått min donation på utsatt tid.

Efter det har det varit en tid med mycket mediciner, dropp och kontroller av min status. Jag har rakat av det sista av mitt hår och väntar nu på att stamcellerna ska hitta rätt i min benmärg så jag kan börja producera egna blodkroppar igen. Riskerna minskar drastiskt den dagen det sker.

Sen vill jag tacka min underbara kille som skickade mig en fin present när jag som mest behövde det. Tur jag har honom och tur för mig att han verkligen orkar hålla fast vid mig trots de stora påfrestningar detta innebär på ett så nytt förhållande...

Tack även till mina vänner som ringt eller kontaktat mig på ett eller annat sätt. Ni betyder mycket för mig. Tack även mina fina barn som visar mig sån omtanke nu när jag känner mig liten och utlämnad. Ni är så fina.

Nu är det dags att sova...Vi hörs vidare!

Dropp dygnet runt och lite trött...

Nu börjar det blir rörigt och svårt att hålla isär allt som händer och sker. Mycket biverkningar på biverkningarna och hävningar med olika medikamenter hit och dit...och det kan man inte göra för då händer det eller det...men i det stora hela går allt bra.

Måndagen bestod av andra och sista dosen Sendoxan (starka cellgiftet). Samtidigt skulle ATG gå till kl 22:00. Därefter dropp hela natten för att skona njurar och lever, blodtrycksmätning, pulskontroller. suturation, temp och blodprover....bla bla bla...Detta innebar med andra ord att jag legat hela senaste dygnet fjättrad vid dropp. Men tålig som jag är har jag fogat mig och hittat saker att förströ mig med. Jag har virkat lite på min tröja, suttit vid datorn, pratat i telefon, sett på tv o s v. Men jag har samtidigt märkt att det förebyggande arbetet har gjort mig lugn. Det har känts bra att man "motat Olle i grind" istället för att invänta biverkningarna. Jag har vetat att lever, njurar och hjärtat mått bra hela tiden. Vad finns då att oroa sig för? Lite krångel och biverkningar står alla ut med. Att samla på sig vätska är ok, om man vet att man får vätskedrivande förebyggande. Att kortisonet gör att blodsockret stiger för mycket, gör inget när man vet att de ger insulin för att sänka det. Jag har också gillat deras sätt att tillföra kortisonet på. Man har gett mig det i droppform i natriumklorid som går in på en timme två gånger på fm. Detta har lett till att jag sluppit både darrningar, att bli speedad och besvär från magen.

Nåja, natten till idag var inget vidare. Vätskedrivning ger toalettbesök varje halvtimme, byte av dropp 4 gånger mellan 00:00 och 06:00 ger ingen ro och sömn. Sov kanske 1-2 timmar på hela natten. Till på köpet skulle jag upp och strålas på Radiumhemmet. Ville inte och orkade inte men hasade mig iväg ändå. Det gick bra. Tror jag sov mig igenom strålningen. Tillbaka och sov hela förmiddagen. Sen har em gått i gammal anda. Mår ganska gott är lugn och glad men aningen tröttare än jag brukar. Jag är väl lite svullen då kroppen har en förmåga att lagra vätska nu men det åker snart ut. Fick lite utslag på bålen men de har under dagen gått tillbaka.

Nu väntar jag på att ATG ska ta slut så jag tillfälligt blir frikopplad för dusch och eventuellt en promenad ute om personalen vill och kan. Sen sova mellan alla byten av dropp, toabesök och provtagningar till kl 06:00 igen för nästa strålning. Bara stå ut. Snart är det över. På torsdag får jag benmärgen....spännande...

Tur jag har min vän som ringer och gör mig glad ibland. Betyder mycket nu i allt som sker...

Tjingeling!!

Allt går så bra, och våren är på gång...

Idag påbörjar jag dag fyra av samtliga åtta på min behandling. Hittills har allt gått bra. Jag har fått det milda cellgiftet Fludara i två dagar, så nu avslutas det. Jag har fått ATG (på kanin) en dag av fem. Idag startar dag ett av två med cellgiftet Sendoxan, det starka cellgiftet. Det kan ge mig biverkningar i form av illamående, men jag kommer få motgift mot det. Hoppas jag slipper, men gör jag inte det så får det väl gå ändå. Jag är ju van vid illamående eftersom jag kan ligga med svår migrän i 36 timmar ibland. Det klarar jag. Det har också hänt att Sendoxan visat på viss hjärtpåverkan, men det har bara uppmärksammats på en på miljonen. Men för säkerhets skull tar man EKG före och efter ett tag.

Nu sitter jag här med två dropp som har en skyddande effekt på urinblåsa och andra inre organ. Sen drar man igång ATG och Sendoxan igen. Samma som igår - jag blir "frisläppt" kl 22. Jag har förberett mig på morgonen genom att duscha så det är klart och jag har varit ute och promenerat en stund så jag fått lite luft och fått upp pulsen och vädrat mina lungor. Jag försöker sitta upp så mycket jag kan.

När det gäller min psykiska status så känner jag mig fortfarande lugn och glad och känner ingen störra oro. Lite oro finns naturligtvis men fanns det ingen alls så vore jag onormal. Det visar sig i form av mina extraslag på hjärtat. Inre stress. Min fysiska status är fortfarande god. Känner mig fullt frisk. Mina njurvärden och levervärden är än så länge normala. Så allt gott än så länge. :)

Så vill jag hälsa mina underbara läkare Björn, Mattias och Ingmar i Karlstad. Även mina fina sköterskor på mottagningen där. Jag tänker på er och saknar er för ni fick mig alltid att känna mig trygg.

Vill också hälsa till mina barn och säga att allt känns bra och att ni inte ska bekymra er. Jag har det bra här och är så kollad. Ring om ni vill. Jag älskar er båda och tänker på er hela tiden. Kram på er!!

Igår skulle jag få ha min pojkvän hos mig över natten...så blev han förkyld och jag fick feber. Typiskt. Men vi fixar det. Vill man så kan man och plötsligt hittar man en lucka när man kan få till det och träffas. Det ordnar sig det med. Vi har ju telefon och msn. Relationen känns stabil så såna här motgångar klarar vi nog. Kram på dig min vän!

Nu ska jag återgå till Facebook och chatten samtidigt som man ger mig kortison intravenöst.

Kram, kram!

Tjingeling!!

Dropp...dropp....dropp...

Samma procedur som igår - in klampar sköterskan klockan fem på möran och drar ur mig hela mitt innanmäte. Börjar tro att jag har för möö blod eftersom det räcker till alla dessa rör.

Framåt 10 drar det igång igen. Cellgiftet Fludara och njurräddaren Ringer-Acetat infusionsvätska. Det blev att ligga fjättrad vid den lilla "räkneapparaten" från 10 till 16 idag. Tur man är van sen tidigare behandlingar. Bryr mig inte så mycket faktiskt. Dessutom mår jag bra, för som sagt så är just detta cellgift milt. Kopplas loss och jag tar mig en km-lång promenad. Det får räcka för idag.

Kollar in dosetten de kom med. En ny erfarenhet. Här delar man inte mediciner till varje "medicintid" utan gör iordning dygnsdosetter med tabletter. Men jösses säger jag bara!!! Ska jag ha alla de där medicinerna??!! Här inmundigas 15 tabetter per dygn i allsköns färger och former. Tar mina tabletter och är mätt...fattar nu varför man har sämre matlust när man genomgår denna behandling. Det beror inte alls på cellgifter utan på att man äter sig proppmätt på tabletter!!! ;)

Nä, sätter mig vid datorn igen och skriver lite på Facebook och chattar lite och msn:ar. Tur man har datorn.

Pratar lite med min vän....:)

Imöra väntar dusten. Då blir det både Fludara och ATG. ATG trycker tillbaka mitt immunförsvar och sänker mina värden till noll. Hoppas nu kära doktor Björn i Karlstad att jag beskrev det rätt, annars får du skriva ett inlägg och rätta mig. Tar inte illa upp alls....eventuellt inte i alla fall ;) Såååååå imorgon ska jag ligga och lyssna på klickandet från min lilla räknemaskin i minst 9 timmar.....tur man är så satans tålig och kan roa sig själv.

Tjingeling på er!!!

Första dagen och start av behandlingen...

Hej och hå!! Nu är det igång! Igår checkade jag in på hotell B87 på karolinska. Fick en rymligt och fint rum med dubbelsäng, dusch och toalett. Tv och video på rummet, och perfekt rumsservice. Så fort man kallar på dem kommer de rusande och säger med vänlig röst i gammal hederlig "Familjen Adams"-anda "You rang...". Sen är det bara att lämna sin beställning och framföra sina önskemål.

Incheckningskvällen användes till uppackning och göra sig bekant med allt och rummet. Tidigt nästa morgon (kl 05:00!!!) togs morgonproverna...trodde inte det fanns så många rör på en avdelning. Det låg säkert mer än 10 välfyllda blodrör innan de var klara...kände hur jag tömdes på allt blod och hur jag nästan imploderade. Framåt 10 fick jag mitt inskrivningssamtal och information om hur behandlingen skulle gå till. Även avdelningsläkaren besökte mig och frågade, undersökte och berättade. En sköterska från forskningsavdelningen ville att jag skulle delta i flera forskningsprojekt och jag sa ja till alla utom ett. Bra om man kan hjälpa andra med min diagnos att få fram bättre former av behandlingar.

Sen kom då droppet...med den första omgången med cellgifter - Fludara. Den kombinerades med något annat dropp för att minska på min något förhöjda njurvärden. Märkligt. I måndags hade jag normala njur- och levervärden och idag förhöjt njurvärde. Ja, igår drack jag minimalt p g a att jag skulle åka taxi så långt och inte ville ha för mycket vätska i kroppen...Det var nog det som var orsaken. Vi får se imorgon. Kände inget speciellt av cellgifterna, men det hade man inte räknat med heller då detta är en mildare form än jag kommer få senare.

Ner till tandhygienisten och polerade upp tänderna och tog bort lite tandsten. Fick veta lite mer hur jag ska sköta mig...inget nytt direkt.

Nu sitter jag här och har lite tråkigt. Hade hoppats på att få träffa min vän idag, men mina läkare hade andra planer för mig...trist för oss båda. Vi får se hur möjligheterna ser ut framöver. Imorgon har jag möjlighet och går det inte då så blir det svårt att ses utanför sjukhuset sen, de närmaste veckorna framöver.

Japp, så imorgon blir det en timme med Fludara igen...och sen inget mer.

Snart dags för dusch och sen försöka sova.

Packa, packa, packa...

Packa, tvätta, slänga mat i kylen, tömma brevlådan, vattna blommor, diska........Idel förberedelser för imorgon åker jag till Stockholm. Resan dit är rena lyxen för jag åker taxi hela vägen. "En liten summa i det stora hela" sa min läkare...Jovisst men ändå...Transplantationen kostar ju 1,5 miljoner för mig, så visst är det som han säger....men ÄNDÅ!!! Tala om att lägga fokuseringen på fel saker!!


Nu har kvällsmörkret lagt sig och jag sitter här med min stora fina, röda resväska och tänker packning för 3 månader. Vi går under den här tiden från senvinter till vår, eventuellt också försommar. Vårkappan måste ju ner...vårskor...sandaletterna? Vita jeansen också kanske om det är vårväder...Målargrejor, MP3, böcker, min tröja som jag virkar...datorn...TV-kortet till datorn....måste få det att funka när jag efter fem veckor lämnar avdelningen för att bo på Ronald McDonaldshuset...Jösses har jag kommit ihåg allt?? Vad för viktigt kommer jag på att jag måste ha sen och har glömt? Nåja, VISA Gold är toppen ;) Det mesta finns att köpa.


Grannarna har varit här och lyckönskat mig. Mina underbara grannar som ställt upp för mig sen jag blev sjuk med allt man kan tänka sig.

Nä nu åter till väskan...vad mer behöver jag INTE kanske jag ska tänka...kom jag på ;) Får man lägga ner barnen?

Tjingeling!

Kortklippt och det är helt ok...

Idag var sista dagen på mottagningen i Karlstad...Min läkare Mattias sa att trots att jag äter antibiotika och har smygfeber så kör man nog på ändå i Huddinge. Från och med idag så tar Huddinge över ansvaret för mig, och skulle de vilja avvakta så hör de av sig. Fick mina blodpåsar och trombocyter och beställde sen resan till Huddinge.

Åkte ner till city och köpte två scarfs att knyta runt huvudet när håret faller av. Knatade iväg i strålande sol och vårvärme till min frissa. Lite obehagskänslor i magen när jag tänkte på att mitt långa hår skulle vara kort om en timme...Klipp, klipp så var håret kort. Kände ingen sorg men gillade inte situationen heller. Mitt avklippta hår lades i en liten låda fint ihopbuntade i små toffsar. Nu skulle jag behöva silkespapper för att linda in det i och sen lägga undan asken tills det är dags för hårförlängning när håret är ca 6 cm långt igen. Räknar med att det blir någon gång i juli-augusti.

Körde hem, och kände fortfarande ingen större ångest över att håret fallit. Köpte mitt silkespapper och for hem till mitt hus. Fick en trevlig överraskning då min underbara dotter skickat ett litet paket till mig. Hon hade köpt två böcker, badsalt och lite godis. Blev så rörd över hennes omtanke så tårarna kom i ögonen.

Min polisgranne kom över och hjälpte mig med mitt larm, så nu ska det förhoppningsvis fungera. Vi pratade lite kring praktiska detaljer med hus och blommor o s v under min tid i Huddinge.

Nu så äntligen kan jag få lite ro och en kopp kaffe. Ska bli skönt att sätta sig ner och reflektera lite över allt....Imorgon ska det packas och göras det sista....

Förberedelser och förberedelser...

Japp, idag är en av de sista dagarna att hinna med allt innan jag ska iväg. Tvätta upp allt så ingen tvätt blir liggande, handla det sista som jag behöver ha med mig, fixa larmet, träffa min son och sy en liten påse till slangarna från CVK:n när jag vill skydda eller dölja den...m m.

Slängde mig iväg till stan och försökte hitta scarfs till mitt blivande skalliga hövvö. Nä inte hade de sånt på Konsum stormarknad inte. Det är ju söndag också så ingen annan butik att leta i...jag bor ju i en byhåla...jösses. Får ta det imorgon. Köpte lite hårtoning för optimist som jag är så tror jag att håret kommer komma fort tillbaka...vilket det tydligen också ska göra. Redan innan jag åker hem ska jag ha en liten nätt 2-3 cm lång frilla haha! Till saken hör att man efter en sån här behandling kan få vad för hår som helst...lockigt och annan färg. Men kvalitén ska tydligen bli väldigt bra. Men ifall jag blir blond (obs endast på utsidan hoppas jag) så tänker jag banne mig färga det mörkt!!! Ingen bimbo här inte! Köpte 10 snusdosor så jag har, och tankade bilen och köpte en Illustrerad Vetenskap. Pratade med min polisgranne, som lovade hjälpa mig med huset och bevaka det. Imorgon ska han hjälpa mig med larmet dessutom. Fin granne jag har. Den bästa av dem alla. Löv him!!

Smygfeber idag igen...runt 37,7-37.8. Kanske behöver antibiotikan längre tid på sig för att ta bort infektionen. Så har det ju varit förut i alla fall.

Min son och fästmö kom på fika och ville veta allt om det förestående. Klart de var oroliga men jag lämnade så saklig information jag bara kunde och de verkade ta det med ro.

Min älskling ringde och det gjorde gott i själen. Han är så go.

Nu återstår inte mycket mer än ta sina mediciner och sen krypa ner i sängen. Imorgon är det mottagningen igen och sen...huvva...klippa mig kort för att spara håret till en hårförlängning senare...:(

Tjingeling!

EKG, lungröntgen och feber...

Hm...smygfeber och mysko extraslag på hjärtat när jag ligger på rygg. Som tur är ska jag till mottagningen idag så de får kolla mig. Känns väldigt märkligt att hjärtat beter sig så underligt bara när jag ligger på rygg...

Provtagning och blev skickad till röntgen för lungröntgen och sedan togs EKG. Orsaken var INTE att mitt hjärta betett sig underligt, för min läkare tror mer på inre stress. Undersökningar vad dock "utan anmärkning", så jag kan känna mig lugn. Anledningen till dessa undersökningar är att Huddinge ansåg att tidigare gjorda undersökningar hunnit bli lite inaktuella så man vill ha färsk info om min fysiska status.

Idag hade mitt blodvärde stigit och övriga värden också...men inte tillräckligt för att avbryta planerad transplantation. Jag har p g a för många blodtransfusioner fått för höga ferritinvärden. Det innebär att för mycket järn lagrats in i kroppen. Risken om jag fortsätter så här är att jag får en järnförgiftning enligt min läkare. Skulle däremot mina blodvärden förbättras av sig själv, så jag kan få färre eller inga blodtransfusioner, så skulle man kanske varit mer tveksam.

Min läkare Björn såg att CRP stigit lite grand, och tog min smygfeber på allvar. Han undersökte mig och konstaterade att jag var lite svullen och öm på halsen där man gått in vid insättningen av CVK:n och ville därför skriva ut antibiotika mot streptokocker och staffylockocker för säkerhets skull. En infektion skulle äventyra och antagligen försena transplantationen (min egen reflektion), så det kändes rätt även för mig.

Hemma la jag mig på soffan...och somnade i vanlig ordning. Febern hade stigit lite ytterligare så jag tog första tabletten och avvaktade. Hela kvällen steg den lite mer för varje timme som gick. Toppnotering 38,0 grader. Inget alarmerande för andra men kan vara det för mig...

La mig ganska sent och sov gott hela natten. Vaknade till strålande sol...och migrän!! Tog min migränmedicin och låg kvar tills jag kände att det släppte tidigt på eftermiddagen. Småpyssel. Idag har febern börjat gå ner. Det börjar närma sig normaltemp som för mig är runt 36.8 på morgonen, och runt 37,2 på dagen. Skönt. Då var antagligen antibiotikakuren rätt beslut av min läkare. Dock har jag kvar mina satans extraslag på hjärtat när jag ligger på rygg...kan det varit infektionen? Men varför bara när jag ligger på rygg? En egen liten fundering är om min svullna hals gör att halsartären kommer lite i kläm och framkallar en retning på hjärtat? Vi får höra om jag kan ha lite rätt i mina tankegångar på måndag då jag ska till mottagningen igen.

Telefon med min vän...och nu ska jag iväg och handla lite mat, för jag har ätit totalt slut på allt. Idag har jag verkligen fått vara påhittig för att få ihop till en middag. Nåja, ingen dör av lite svält då och då ;) Börjar likna Kajsa Varg...

Tjingeling! :)

Larm, lakrits och undersökningar hit och dit...

Idag en dag av förberedelser. Ringde kommunen så äntligen fick jag min uppfart skottad. Jag har inte kunnat ta mig nånstans för jag har varit helt insnöad. Ändå har jag avtal med kommunen om detta. Igår fick jag beställa taxi för att kunna ta mig till distriktssköterskan för omläggning av CVK:n p g a det. Taxichauffören var hygglig och stannade vid en brevlåda så jag fick posta min adressändring i alla fall. Posten ska ju komma till Huddinge nu några månader. Inte har jag kunnat handla heller p g a att jag inte kunnat ta mig nånstans...

Idag fick jag ringa konsumentvägledare i min kommun, för att diskutera om företaget som installerat mitt larm verkligen har gjort rätt för sig när de utförde en undermålig service av mitt larm. Företaget bytte aldrig ett batteri till enheten då de var här, vilket ledde till falsklarm stup i kvarten. När jag påtalade att jag nyss fått service och begärt en grundlig service och dessutom betalat 1 000 kr för det, så skyllde de på allt möjligt. Det slutade med att jag SJÄLV skulle installera ett batteri som de skulle sända mig, för jag bodde för långt bort för att de skulle vilja komma och utföra arbetet...som de var skyldiga till...jösses!! Dessutom är det ingen lätt sak. Larmet ska ställas in i underhållsläge, och kopplar man fel så kan det kortsluta både enheten och batteriet...till saken hör att batteriet kostar 600 kr...de ville antagligen inte kosta på mig det först.

Såååå konsumentvägledaren ska kontakta företaget imorgon (Göta larm & Tele) för att banna dem och driva det vidare om de inte installerar batteriet åt mig.

Imorgon ska jag till Hematologen igen. Då blir det ny lungröntgen och EKG för Huddinge ville ha nytt då det tyckte att det gått för lång tid sedan dessa förberedande undersökningar gjordes...jösses igen!!! Efter det ska jag dra ner på stan och köpa lite skarfs och gå till apoteket och lite annat så det är klart till inläggningen.

Japp, så här sitter jag nu och funderar och tänker på nästa vecka. Jag har lite ont fortfarande i operationsärren men det lägger sig väl antagligen efterhand. Det är nog lite svullet än...Hjärtat har lugnat sig, så det var nog inre stress som jag inte själv kände av att jag hade...man tar sig nog mer än man tror när det är såna här grejor. Nu mår jag bra i alla fall.

Nu lite lakritsätande och en chokladbit, för det är jag banne mig värd :)

Insättning av CVK...

Så kom då äntligen fredagen. Blev hämtad i Huddinge av min vän. Kvällen blev fin med mat och vin och sedan en liten tur till ortens lokala pub. Lördagen i glada vänners lag med middag och vin på trevlig restaurang. Mycket skratt och magen värkte stundtals då den ena skrattattacken ersattes av en annan.

Söndagen kom då det var dags att infinna sig på avdelning på Karolinska för inskrivning. Provtagningar och sedvanliga rutiner med vägning och blodtrycksmätning o s v. Transplantationskirurgen Kalle besökte mig för att förklara och gå igenom tillvägagånssättet vid insättning av CVK. Han fick syn på mitt ärr sedan borttagandet av port á caten, kommenterade det som fult, och beslutade att även försöka rätta till det, när han ändå höll på. Känner mig lugn och somnade gott och sov ända tills morgonen då det var dags för förberedande aktiviteter. Fastande. Så var det dags. Kördes ner till operation. Fick en lugnande spruta och allt snurrade plötsligt till en aning och det stora lugnet infann sig. Och som vanligt minns jag inte ens när man sövde mig. Jag blev bara väckt en stund senare, och fick då veta att allt var klart och att det gått bra. Låg kvar en stund för observation...då jag kände en blodil leta sig fram på halsen. Då hade ett av operationsärren börjat blöda, så man fick lägga tryckförband.

Jaha, då hade man 4 små ärr på hals och bröst och en lång vit slang som hängde ner. När kvällen kom värkte det förskräckligt från ingreppen och jag fick en stark värktablett för att överhuvudtaget kunna sova. Sov oroligt och låg mycket stilla för att det inte skulle göra mer ont.

Nästa morgon provtagning och besök hos tandläkaren. Inga större fel på tänder och slemhinna. Fick veta att cellgifter kan ge lite besvär från slemhinnorna i munnen och skulle vid inskrivning få ett antal medikamenter för att lindra och förebygga besvär.

Packade ihop och inväntade taxi hem. Kände mig väldigt trött så jag sov större delen av resan hem.

Slängde in väskan och la mig i soffan. Oj! Hjärtat betedde sig inte som det skulle. Det slog volter och hade sig. Fick ringa både Huddinge och Karlstad sjukhus. Eventuellt kunde det vara inre stress. Beslutade mig för att avvakta.

Trött, trött...La mig och samma tokiga extraslag så fort jag la mig på rygg. Så det blev att sova på sidan hela natten. Sov oroligt...Imorgon ringer jag Huddinge igen...