Ronald McDonalds-huset

Här går allt berg- och dalbana. Det som gäller ena dan gäller inte nästa. Man har sedan man tagit bort CVKn ändå inte lyckats ta ner febern, så letandet efter ytterligare en infektionskälla har pågått ett tag. Jösses, vad undersökningar jag varit på. Hjärtröntgen för att se om bakterier satt sig på klaffarn, röntgen av levern och lungorna. Där hade man tidigare sett små förändringar. Det hela slutade med insättning av antibiotika mot virus och mot svamp....och sakta har febern börjat gett med sig. Det värsta har varit att de antibiotika man bjudit mig på inte har funkat så bra i kombination med nål i armen. Kärlen har påverkats och gjort dem sköra, så man har ibland fått sätta om nålen flera gånger om dagen. Nu har jag i alla fall inte haft feber på två dagar och crp har minskat till under 50. Mina vita och neutrofila har stigit med rekordfart och jag har redan samma värden som en frisk person. Röda och trombocyter står stilla, som om de bara väntade på att få en signal om att sätta igång att producera.

Imorgon har jag fått lov att röra mig lite mer fritt med försiktighet, så jag ska bla besöka Apotektet. Känns bra. Onsdag blir det en liten dejt i närområdet med min vän. Jag tänkte att jag då skulle visa upp Patienthotellet som ligger så vackert i grönområdet nära sjukhuset. Kanske kan jag ta med en termos kaffe från avdelningen och nåt kaffebröd. Kan bli mysigt om vädret är fint.

Nu väntar jag bara på att min vän ska ringa som han lovat. Sen får det bli en dusch och försöka få tiden att gå. Det börjar bli svårt att inte känna tristess nu.....