...men den infektion jag fick och fortfarande behandlas för kan tydligen vara boven i dramat. Om det eventuellt har börjat produceras blodkroppar i min benmärg så går de åt till att reparera de skador som uppkom vid den akuta blodförgiftningen. Därför kan de provsvarssynliga tecknen dröja ytterligare. I övrigt mår jag fysiskt bra och blir starkare och starkare. Psykisk kan jag känna mig lite less på att vänta och somliga stunder är jag något negativ. Jag vill ju att något ska hända nu. Jag vill kunna se att min benmärg har kommit igång. En viss procent funkar ju faktiskt inte transplantationen på, och har jag extrem otur så tillhör jag den kategorin...hörde siffran 1 på miljonen haha!! Skulle inte förvåna mig om jag var den personen. Orimligt och osannolikt visst men inte helt omöjligt. Lite negativ har jag rätt att vara...och realist. Inget säger heller att jag INTE skulle vara den personen så...
Igår fick jag i alla fall ta emot besök av min vän, som kom och stannade över natten. Trots att jag är "nollad" och helt saknar immunförsvar så ger man tillstånd till det då det har ett livskvalitéhöjande värde. De kriterier som måste vara uppfyllda är att besökaren är helt frisk och inte har någon virus- eller bakterieinfektion. Sjuk i huvudet kan man få vara om det inte är smittsamt haha!! Hur som helst så kändes det lite skönt att äntligen få träffa min vän igen. Vi har ju inte kunnat ses på så länge, dels beroende på hans förkylning och dels beroende på att jag försvann in i dimman en period när jag blev så sjuk. Vi ställde ihop sängarna så vi hade dubbelsäng och mös med tv och fika till långt in på natten. På morgonen fick vi frukost på sängen. Sen var vi tvungna att skiljas av olika anledningar, men beslöt att försöka få till en ny dag då vi kan ses och göra något roligt väldigt snart. Hoppas på det då det börjar gå lite tristess i att sitta här isolerad och inte kunna göra något. Den som aldrig suttit isolerad kan nog inte sätta sig in i hur det känns att i princip sitta inlåst på ett rum med bara personalen som sällskap. Man får vara ganska stark för att klara det och väldigt påhittig och ha massor med tålamod.
Nu ska jag snart frikopplas från mitt antibiotikadropp, och sen blir det duschen och se på tv.
Tjingeling!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar