Febern blev värre och ville inte ge sig...

...så det var inte anslagsfeber. Proverna visade på stafylokocker i venkatetern och var inga problem att få bort. I skrivande stund har jag behandlats i två dagar. Man gav mig också en dos kortison för att snabbsänka febern. Funkade jättebra, haha! Vilket innebär att jag idag kan tala både turkiska och ryska helt flytande och fått drakvingar på ryggen...;) Skojar, näääää...jag varnade för att jag kanske inte kommer kunna sova för jag reagerar så starkt på kortison, så vad hände? Inatt sov jag inte en timme. Inte förrän sköterskan kom vid 5 på morgonen och gått igen sov jag fram till 7. Sen ingenting och är inte ens trött.

Nu var jag nära att få bli förflyttad till Ronald McDonaldshuset men den nya antibiotikan satte käppar i hjulen och jag har faktiskt tappat lusten lite. Jag behöver vara kvar på avdelning så länge jag får intravenös behandling och det kan ta upp till 10 dagar. 10 dagar till här kommer göra mig lätt galen och jag har redan börjat gnaga på dörrkarmarna och morrar ilsket när mattanternar kommer och försöker ta min matbricka ;) Eventuellt kan man ge mig dagpermis och jag får ta mig från patienthotellet till avdelningen en gång per dag för att få mina dropp, men då får jag i alla fall lite privatliv och får rå mig själv. Hoppas vi kan lösa det så. Ska bli trevligt att få bjuda min pojkvän dit och andra vänner. För nu är det verklig vår här i Stockholm. Idag skiner solen men den enda utsikt jag har är mot en innergård och en grå betongvägg á la polsk förort så man får ha lite fantasi om man inte går ut och promenerar och ser den verklighet som andra ser.

Tjingeling!!