Besvikelsen var stor...

...när jag för första gången kom tillbaka till Hematologen i Karlstad efter transplantationen. Fick veta att jag skulle lämna prover varje vecka på vårdcentralen i Kristinehamn istället för att åka till Karlstad. Men det är väl bra, tänker ni nu. Jo, om man bara ser på det rent praktiskt och ser till avstånd och tillgänglighet. Visst. Men jag tycker ju om mina sköterskor och läkare i Karlstad och känner mig trygg med dem. Jag har ju lärt känna dem under de två år jag varit sjuk. Dessutom förlorar jag kontakten med mina läkare. Frågor finns det ju än och jag behöver feedback. Visst Karlstads läkare har ju inte fullständig kompetens för att kunna ta hand om mig efter en transplantation, men jag tror mer på att Karlstad fått vara ansvariga för mig och konsulterat Huddinge vid ev frågor. Nu får jag nöja mig med läkarkontakt var tredje vecka då jag tar tåget till Huddinge. Inte heller får jag automatiskt reda på mina provresultat nu. Proverna skickas direkt till Huddinge för analys nu. Jag tycker att det är viktigt för att känna mig trygg med att transplantationen gått bra att få se att värdena stiger. Nu måste jag ringa Huddinge själv och muntligen få provresultaten. Jag vill ha det i pappersform för att i lugn och ro titta igenom. När jag ringde för att få mina värden så saknades dessutom värdet för neutrofila vilket jag hoppas var en tillfällig miss. För mig är det värdet det viktigaste, om man utgår ifrån vad professor Per Ljungman sa. Han sa att ligger neutrofila över 1.0 så kan jag själv släppa lite på restriktioner och äta det mesta. Det har även betydelse för mitt immunförsvar och min förmåga att stå emot bakterieinfektioner. Dåligt Huddinge! Längre fram i rehabiliteringen ska jag tydligen få återkomma till Karlstad som patient igen. DET känns ju bra i alla fall...

Men jag mår förträffligt annars. Inga större problem med något och märker att jag har mer ork än någonsin under mina två år som sjuk. Håret har jag aldrig förlika mig med så igår tonade jag det 1,5 cm korta håret mörkt igen. Och Vips såg det ut som jag hade mer hår och jag kände för första gången sen det växt ut, att jag kände igen mig själv. Jösses vad lite färg det gick åt då! Bara ett par matskedar. Jag hade kroppsvård igår och passade på att smörja in mig med brun-utan-sol på min likbleka lekamen....och vips såg jag genast inte ut som en mumie längre! Sen fixade jag lite fräsch färg på naglar uppe och nere. Så nu är jag så fin så i min blommiga klänning.

Men nu ska jag åka till affären och se om det finns lite tygblommor och fina utedukar.

Såja...stirra er inte blinda på bilden nu. Det är bara Sangria och jag tänker inte dricka...riktigt allt själv. Måste ju tänka på levern...eventuellt i alla fall ;)

Tjingeling!!