Vaknade till ett ymnigt och vackert snöfall. Stora puderlätta flingor som långsamt dalade till marken, och la sig över det redan meterdjupa snötäcket. Med lätta tag borstade jag bort det fem cm tjocka snötäcket som lagt sig på bilen. Visst är det vackert...men är det inte dags för vår nu snart?
Sjukhuset, och sent omsider p g a halkan ramlade jag in på mottagningen. Den vanliga proceduren. En påse trombocyter. Beställde resan till Huddinge då jag ska sätta in CVK:n. Parkerade bilen i city och handlade på mig sånt som är slut eller hinner ta slut medans jag ligger inlagd...Jag kan säga att jag fixade till kassan när jag köpte mascara, nagellack och diverse skönhetsprodukter. Det är väl inte det billigaste man kan köpa och det vet alla kvinnor, men inget vi talar om för våra män ;) Tur man har Visa Gold...Kommer surt efter? Nja....nä...jo...äh!
Så mitt jobbiga besök hos frissan. Jag ville veta om jag kunde använda mitt eget hår till hårförlängning längre fram, eftersom jag kommer tappa allt hår av cellgifterna. Beställde också en tid för klippning till några dagar innan inläggning. Jag fick ett telefonnummer till perukmakaren som frisersalongen anlitar för att kunna ta reda på om mitt eget hår kan användas.
Åkte hem med lite vemodig och sorgsen känsla. En stor del av min personlighet kommer falla med mitt hår när jag klipper mig kort. Ögonen tårades lite men bestämde mig för att inte deppa ihop för detta. En bagatell egentligen i det stora hela.
Väl hemma upptäcker jag att plogbilen precis plogat upp en hög snövall framför min uppfart...jösses! Hämtade skyffeln och funderade på hur jag skulle klara den kroppsansträngningen. Precis då kommer plogbilen igen. Jag får snabbt en idé och ropar till chauffören att stanna. Jag förklarar min situation och att jag inte varken får eller klarar skotta bort vallen själv p g a sjukdom. Jag ber allra ödmjukast om hjälp att få den bortforslad...och si!! Lite kvinnlig charm lönar sig ibland. Helt plötsligt har han plogat hela min uppfart haha! Bara att glida in med bilen som en drottning och packa ur bilen.
Sätter på kaffe, och ringer genast perukmakaren. Jovisst, man kan ta mitt eget hår och spara det och göra hårförlängning av det senare. Vi diskuterar en stund och när vi avslutar har jag fått perukmakaren att informera min frissa om tillvägagångssätt och hur håret ska prepareras och förvaras tills jag behöver det. Vips!!! Lite charm igen ;) Känner mig lite gladare. Nu får jag mitt eget hår tillbaka i alla fall :)
Sätter mig och funderar och går igenom dagen i huvudet, innan jag glad ringer min underbara kärlek och med glitter och kvitter berättar och myser en stund. Åh, vilken underbar man!
Tjingeling!!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar