....Jag läste idag min dotters blogg, och fick ta del av hennes "årskrönika". Där fanns även bitar med från min tid på IVA.....jag grät. Ska det aldrig sluta kännas för mig, och stackars mina barn som fått uppleva detta.
Så här har min dotter skrivit:
"Lindholmen 13.20
Nyss hemkommen från skolan hör jag min telefon ringa. Det är dolt nummer, men jag svarar slentrianmässigt bara med "hallå". En ung men mycket allvarlig röst frågar om han har kommit rätt. Det har han. När han sedan förklarar att han är överläkare på Karolinska Sjukhuset börjar jag gråta, och slutar inte förrän timmar senare.
Flemingsberg 20.41
Först handsprit, sedan dubbeldörrar. Ett taktfast pipande från flera olika maskiner. Två sköterskor som under tystnad rör sig i rummet. De ger oss varsin stol att sitta på. Hostningar. Handen har slangar i sig och är lite kall. Och så gråten."
Så sorgligt....tårarna rinner på mig.....
