...men det betyder inte att ingenting hänt. Jag har bara tagit en paus och försökt hitta tillbaka till ett liv utan att tänka på sjukdom. Efter 3 år med en sjukdom, behöver man få känna sig frisk igen och slippa påminnelser om det som hänt. Lite som förträngning. Förträngning i mitt fall handlar om att leva NU och ladda upp de totalt urladdade batterierna. Jag inser idag att jag verkligen tömt mig totalt för att orka ta mig igenom allt utan att knäckas psykiskt....Mycket viljestyrka har ibland krävts för tankar som "Nej, jag ska inte tänka på det där nu, utan leva precis här och nu. Det som kommer tar jag när det kommer. Går det inte bra, tar jag det då"
Sen jag lämnade Huddinge har jag rent fysiskt mått rätt bra. Tyvärr upptäckte jag att jag inte kan börja leva ett helt normalt liv genast och lägga det gamla bakom mig bara. Massor med "efterspel" har förekommit, som t ex:
* Inhalation av antibiotika en gång i månade i Örebro (hålla en lungsjukdom borta som kan uppkomma p g a nedsatt immunförsvar)
* Tappning av blod en gång var sjätte vecka (för att sänka mina höga ferritinvärden)
* Lämna blodprover varannan månad
* Återbesök hos min professor i Huddinge, ungefär var tredje månad
* Transfusioner med gammaglobulin var tredje vecka. (en del i immunförsvaret som inte kommit igång fullt ut än)
* Vaccineras en gång per månad, men just nu uppehåll (ska få alla vaccinationer som man normalt får under ett liv)
* Tandläkarbesök med jämna mellanrum, då mina tänder tagit lite "stryk" av alla behandlingar.
* Några mindre avstötningsreaktioner, som krävt lite behandlingar har också förekommit.
Förutom det händer alltid något som måste kollas upp och rättas till. Men det får jag stå ut med. Jag är botad utan återfallsrisk, och det är ändå det viktigaste. Jag är inte död. Jag LEVER!!
Idag lever jag någorlunda normalt. Jag får äta allt och får träffa folk. Jag har börjat träna igen och promenerar flera gånger i veckan. Jag måste ju ta tillbaka krafterna och ge kroppen maximala förutsättningar för ett tillfrisknande. Äter sunt och ger attan i cigg och snus....snuset har jag inte lyckats sluta med helt...än. Jag har börjat fundera på jobb.
Jag är lite känsligare än andra för infektioner men inte så jag behöver begränsa mig något speciellt. Det jag fortfarande ska vara lite försiktig med är solen och arbeta i jord. Jag sover ganska dåligt fortfarande, och har en massa vaknätter. Minns min tid på IVA och drömmer mardrömmar om det. Avskyr allt som har med sjukvård och sjukdomar att göra. Vill inte gå in på sjukhus och inte heller träffa läkare eller nån som på ett eller annat sätt påminner mig om allt jag varit med om.
Annars har sommaren varit härlig. Jag har lite försiktigt grejat hemma och i trädgården...men jag undviker arbeta i jord och klippa gräs och häck. Det gör kommunen...kanske för sista året. Njuter av blommor, fågelsång och glittret från Vänern...stannar upp och bara andas in när jag tar mina promenader....ler åt människor, går runt i trädgården och äter färska bär och försöker vara som om det vore sista dagen i mitt liv...
Nu ska jag dricka kaffe på verandan och läsa en tidning, innan jag tar min sköna promenad. För det är underbart varmt och skönt ute...
Tjingeling!
