
...så det är bara att fortsätta att festa och ta igen två års avhållsamhet ;) Jag ringde Huddinge och förhörde mig om mina värden, och levervärdena hade istället förbättrats. De är i stort sett normala nu. Så nu vet jag att levern behöver lite att bita i för att normalisera sig...min egen förvridna slutsats ;) Däremot ligger jag fortfarande ganska lågt i trombocyter och neutrofila, men det märker jag inget av alls. Inga blåmärken och ingen större infektionskänslighet. Förkylningen förblev lindrig och kortvarig.
Festen, där jag för övrigt drack igen de där två åren, var en av de roligaste fester jag varit på. Vinet flödade liksom skratten. Till slut bad jag ödmjukt om att de skulle sluta vara roliga för jag fick ont i både käkarna och magen av alla skratten...men icke då. Som vanligt slarvade jag bort både det ena och det andra. Min fina guldring med 3 rubiner är puts väck. Men här sörjs inte. Gjort är gjort och den kommer inte tillbaka bara för jag grämer mig. Hur jag tog mig till Harrys är fortfarande en gåta...en blackout? Nääää inte får jag sånt inte. Nåja, jag ska i alla fall ringa Harrys idag för att höra om någon enda människa i denna världen är ärlig och lämnat in ringen om de hittat den...
Dagen efter var en katastrof...men det berättar jag inte om här. Tur inte polisen stod ivägen för mig när jag körde hem i alla fall...kan jag väl säga. Undrar bara varför jag hade huvudvärk?
Nu har jag fått besked om att jag ska få besöka IVA och få träffa både läkare och övrig personal samt se den säng jag låg i under mina fem dagar där. Tror jag behöver det för att slippa mina mardrömmar och flashbackbilder. Men även för att få veta hur jag egentligen mådde och vilka insatser man gjorde för att förbättra mitt tillstånd. Det blir säkert en bra rehabilitering och intressant i övrigt. Sååå först träffa min professor och därefter besöka IVA den 20 september.
Festen, där jag för övrigt drack igen de där två åren, var en av de roligaste fester jag varit på. Vinet flödade liksom skratten. Till slut bad jag ödmjukt om att de skulle sluta vara roliga för jag fick ont i både käkarna och magen av alla skratten...men icke då. Som vanligt slarvade jag bort både det ena och det andra. Min fina guldring med 3 rubiner är puts väck. Men här sörjs inte. Gjort är gjort och den kommer inte tillbaka bara för jag grämer mig. Hur jag tog mig till Harrys är fortfarande en gåta...en blackout? Nääää inte får jag sånt inte. Nåja, jag ska i alla fall ringa Harrys idag för att höra om någon enda människa i denna världen är ärlig och lämnat in ringen om de hittat den...
Dagen efter var en katastrof...men det berättar jag inte om här. Tur inte polisen stod ivägen för mig när jag körde hem i alla fall...kan jag väl säga. Undrar bara varför jag hade huvudvärk?
Nu har jag fått besked om att jag ska få besöka IVA och få träffa både läkare och övrig personal samt se den säng jag låg i under mina fem dagar där. Tror jag behöver det för att slippa mina mardrömmar och flashbackbilder. Men även för att få veta hur jag egentligen mådde och vilka insatser man gjorde för att förbättra mitt tillstånd. Det blir säkert en bra rehabilitering och intressant i övrigt. Sååå först träffa min professor och därefter besöka IVA den 20 september.
Sååå nu är det bara att fortsätta leva och ha ett underbart liv. Mycket ser ut att reda upp sig i detta nu. Life is a rollercoaster.....just nu är vagnen nära toppen ;)
Nä åter till verkligheten!
Puss och kram!