Trött, trött och lite illamående...

...Nu har jag inte skrivit på länge. Orsaken är att jag fått ett läkemedel som man överdoserat så jag stundtals bara velat sova och varit illamående. Man konstaterade att jag inte bara hade fått BVE (körtelfebervirus) utan även CMV (ett förkylningsvirus som obehandlat kan inflammera inre organ...om jag fattat rätt). Nu har jag svarat ovanligt bra på båda behandlingarna så de är båda putts väck. Däremot har koncentrationen av läkemedelt mot CMV varit för högt som sagt, så jag känt mig lite kymig.

I övrigt har veckan varit trevlig. Jag har varit på än det ena och än det andra. En dag blev jag bjuden på mat hemma hos en god vän som dessutom betalade 2 matkassar åt mig när hon hjälpte mig att få hem lite matvaror! Vem gör så?!? Jo, människor med stort hjärta och mycket empati.

Nu återstår egentligen inte mycket mer än att vänta på hemfärd. Vi får se när Professor Ljungman vågar släppa iväg mig. Håret växer så det knakar...den blonda kalufsen, haha! Så snart kan jag göra min hårförlängning. Jag ska denna sommaren akta mig för för mycket sol och för viss mat och sjuka människor, men annars kan jag leva som en frisk...för jag är frisk nu. :)

Tjingeling!

Krångel, krångel och mer krångel...

...ja så har den senaste veckan sett ut. Jag har varit jättetrött och inte orkat ta mig för med något. Orsaken har varit en feber som jag dragits med. Vid besök på mottagningen konstaterade man ev GVH, och skrev ut kortison. Det visade sig senare inte vara så för febern ville inte ge vika. Istället trodde man att man satt ut svampantibiotikan för tidigt och satte in den igen. Även detta visade sig fel, och man satte ut det med efter två dagar. Man såg även en tendens till BVE...heter det så? BVE är ett virus som ger körtelfeber. Min donator har inte haft BVE men det har tydligen jag utan att jag vetat om det. Förmodligen en lindrigare form från tonåren. BVE kallas även Kyssjukan och man kan få den när man börja kyssa pojkar ;)...och jag som inte ens har kysst nån ;)

Nåja, trots idoga övertalningsförsök om att så var fallet så visade provet nåt annat - Jag hade kysst pojkar i tonåren...sånt trams! Donatorns stamceller kände hur som helst inte igen detta virus i min kropp och visade det genom att ge mig feber. När man väl konstaterat BVE så steg värdet från 9 000 till 160 000 på ett dygn, så man satte snabbt in droppet Mabthera för att stoppa förloppet. Nu gick det undan. Inläggning, provtagningar, undersökningar och biopsi av körtlar...aj! Därefter Mabtheradropp och kortison och kontroller varje kvart. Ingen rolig helg. Men Mabthera ska hjälpa, och jag kommer få droppet en gång per vecka via mottagningen senare. Idag har jag lämnat sjukhuset och jag mår bra. Ingen feber nu i alla fall och jag känner mig välmående men trött.

Såna här små infektioner är vanliga under de första månaderna och är något de flesta går igenom. Oftast inga större infektioner utan de avhjälps snabbt och enkelt. För varje dag som går ska risken även för dessa mindre infektioner minska och snart ska de vara över.

Nu sitter jag på patienthotellet och känner mig som vanligt igen. Imorgon är det mottagningen och samtal med Professor Ljungman.

Professor Olle Ringdén ville framföra en hälsning till dig Björn i Karlstad om du läser det här. :)

Nu ska jag förbereda morgondagen så jag bara kan kliva upp och gå iväg. Natti!!

Tjingeling!

Ett uttdrag ur min dotters blogg för hon sätter ord på det jag aldrig lyckats sätta ord på beträffande mig själv :)

...Äpplet faller inte långt från mitt körsbärsträd....(sluttande tomt)

Mitt minne fungerar inte som ditt. Jag kan läsa en text en enda gång, memorera dess kontenta med vilja eller helt ofrivilligt och sedan minnas det för resten av livet. Saker som verkligen betyder något, samtal, avtal, samförstånd, missförstånd kan däremot vara bortglömda redan timmar efter att de ägt rum. Min hjärna prioriterar inte på samma sätt som jag skulle önska att den gjorde.

Jag förvånas över faktumet att jag kan radera praktiskt taget hela konversationer ur minnet..........

Hoppas kära dotter att det är ok att jag citerar dig. Se det som att du är klok och att du ibland fungerar som det där bihanget Gud aldrig gav mig i min hjärna. Du kompletterar mig. Kram på dig!!! :)

Inte kom jag undan GVH heller...

...allt ska man ha. Sen senast jag skrev har jag mått förträffligt, förutom otränade muskler och en oerhörd trötthet. Jag har sovit i snitt 15 timmar per dygn om inte mer ibland. Men jag resonerar så här, att hade jag inte behov av att sova så mycket så hade jag antagligen inte gjort det. Kroppen är slut och behöver vila för att ladda upp batterierna, så jag har snällt gett efter och sovit när jag upptäckt att jag nästan stått och sovit.

Lördagen när min vän kom hade jag tagit mig den långa promenaden ner till livsmedelsbutiken...och jag skojar inte när jag säger att det var en riktig bedrift. Jag var så slut när jag kom tillbaka så jag sov i två timmar. Kvällen blev fin och det var skönt att få träffa min vän utan att bli störd.

Annars har jag haft mina två besök på mottagningen nu då man kontrollerat min status. Jag har också fått träffa Professor Per Ljungman igen som hade mitt introduktionssamtal med mig redan i oktober. Han gratulerade till fina värden och att mina trombocyter dragit iväg från 30 till 60 på bara några dagar. Blodvärdet ligger stabilt. Däremot såg han en smygstegring av mina levervärden och konstaterade att jag hade en lätt GVH där...shit, hade velat slippa det men nu är det som det är och jag mår inte dåligt av det alls. Fick kortison utskrivet och kan vänta mig en vändning inom två till sju dagar, så det är inte hela världen. Idag har jag tagit första dosen och förväntade mig både magont och att jag skulle bli uppspeedad men icke. Det enda jag märkt är att jag sover mindre och har mer lust att ta mig för saker, vilket är bra för jag har varit väldigt slö under första veckan. Så idag har jag gjort mer än jag gjort under hela förra veckan, haha! Tvättat, handlat, varit till apoteket, promenerat o s v.

Nu ska jag ner och ta mig lite mat för Per Ljungman gillade inte att jag gått ner några kg sen jag låg inlagd...fast det gillar jag ;) Det är ju snart beachsäsong...fast jag får ju inte sola ändå, men en snygg tajt klänning kan man kanske åla sig i utan att det väller ut fettvalkar överallt. Vem vill se ut som om man råkat glömma ta bort badringen innan man lämnade stranden? Nä inget frosseri i godsaker här. Äter tills jag blir mätt, så det så!!

Nu ska jag ner och tömma torktumlaren och ta mig lite flingor och mjölk. Ha det gott tills vi hörs igen!

Tjingeling!